Det äldsta skriftliga belägget för Sjöhester är från 1539

"Ett ödetorp upptaget i samma socken (Askeryd) på kyrkojord benämnt Siogaryd vart frälse i ny år"

Skattlagt som kyrkonybygge 1551 men inte under namnet Siogaryd. Anbjörn som kultiverat ödetorpets utjordar i drygt tio år och byggt sig en liten stuga, döpte om gården med ett modernt hesternamn, Sjöhester. Det var vanligt att man som nybyggare fick åtminstone tio år på sig att etablera en gård utan att behöva betala skatt. Gården står sedan mestadels som kyrkonybygge ända fram till 1620.

Ytterligare fyra gårdar i Askeryd ägdes av kyrkan: Rotekulla, en av gårdarna i Redeby, Bordsjö och Ägersryd. Dessa står noterade som kyrkohemman medan Sjöhester står noterat som kyrkonybygge.

Kyrkonybygge......Anbjörn i Siöhester......

Anbjörn eller som han kallades på den tiden "Anbjörn i Sjöhester" är den förste namngivne åbon på Sjöhester. I tiondelängderna från 1500-talet ses endast mannens förnamn och gårdens namn. Efternamnet börjar noteras sporadiskt först på 1640-talet. Mannens hustru och eventuella barn ses i register först från 1670-talet i och med att kyrkoregister över vigda, födda, dopvittne och döda börjar föras.

Anbjörn förekommer sedan i tiondelängderna ett tjugotal gånger fram till 1572. Medellivslängden för den som överlevde barndomen på 1500-talet var c:a femtio år och Anbjörn torde därför vara född omkring 1520, tiden för Gustav Vasas makttillträde.

Anbjörn föds samtidigt som nationalstaten Sverige föds

Han föddes under en kaotisk tid i Smålands historia vid tiden för Kalmarunionens upplösning. Han fick säkert av sina föräldrar höra talas om Bengt Erikssons öde på Skälsnäs gård utanför Eksjö.

Sommaren 1520 fick Gustav Vasa en fristad hemma hos Bengt undan dansken under upplösningen av Kalmarunionen. Som tack för sin generositet skulle Bengt några månader senare mista huvudet i Stockholm och hamna på kättarbålet. För det var så Gustav Vasa hanterade sina meningsmotståndare innan han blev kung. Hans försök att propagera för motstånd mot unionskungen Kristian II föll inte god jord varken hos Bengt Eriksson på Skälsnäs eller hos smålänningar i allmänhet.

Till skillnad från Stockholm hade man i Småland andra erfarenheter i sina relationer med grannarna på andra sidan gränsen. En historisk tradition med god grannsämja, som gränsland till Danmark och man slöt "bondefred" (en icke angreppspakt) när kungamakten i Stockholm och Köpenhamn inte kom överens och löste sina konflikter med våld.

Vid den här tiden utmanade det blivande svenska konungariket det danska om herraväldet i Norden och i de svensk-dansk uppgörelserna förklarade sig i vanlig ordning smålänningarna neutrala. Man värnade om sin historiska integritet.

Anbjörn bygger upp Sjöhester

Anbjörn måste ha varit en driftig man som växte upp under en tid av återhämtning efter pestens ödeläggelse tidigare under senmedeltiden. Omtalat är att hela området i socknen söder om Sjöhester ödelagts mellan 1350 till 1420-talet.

Han är i tjugoårsåldern år 1539 när han låter bygga upp Sjöhester på ödetorpet Siogaryds husgrunder. Han tvingas att förhålla sig till Gustav Vasas fogdevälde som med våld tvingar in skatt till kronan och han får uppleva hur hans småland Norra Vedbo tvingas in i den svenska riksgemenskapen.

Hur en ung och driftig nybyggare upplever intrånget förtäljer inte tiondelängderna. Anbjörn hamnar historiskt i händelsernas centrum när smålänningar under ledning av Nils Dacke gör väpnat uppror mot Gustav Vasas diktatur. Ett inbördeskrig som skördade många liv och som kom att påverka smålänningar i generationer. Vi vet ändå att Anbjörn överlevde, men livet blir inte lätt för honom.

Anbjörn kultiverar ödetorpet Siogaryds utjordar

Anbjörn var ung när han 1539 sökte sig mark. Han fann eller kände redan till husgrunderna och utjordarna, patajordarna efter ödetorpet Sjöryd (Siogaryd). Eftersom granngården Vära finns belagd på Anbjörns tid är det möjligt att Sjöhesters mark användes som utjord. Utjordar eller patajordar kallades gårdar som ödelagts på den "Stora dödens tid" under 1300-1400-talen.

Läget var säkert gynnsamt eftersom det funnits en bosättning där tidigare med möjligheter till fiske i den närbelägna Husasjön, som på den tiden hade en betydligt större utsräckning än vad den har idag som utdikad sjö. Han hade förmodligen problem med sina odlingar eftersom markerna runt Sjöhester är extremt frostkänsliga. När Sjöhester upptogs från öde så hade granngårdarna redan funnits länge. Redeby vid sydvästra delen av Husasjön var en vikingaby med flera bosättningar. Ett par gravrösen mellan Sjöhester och Redeby vittnar om att området varit bebott åtminstone sedan vikingatid.

Kanhända fick Anbjörn hjälp av sina grannar på andra sidan bäcken i frälsegården Konungsäng. Gården är belagd 1383 och 1491 och själva namnet antyder att den haft knytning till kungsgården i kyrkbyn eller rent av varit själva kungsgården. Eftersom Konungsäng tillhörde kungens fogde, så gällde det att hålla sig väl med sin granne och måna om goda grannrelationer. Det var ju fogden som drev in skatt. Granngården i väster hette Vära, också detta en frälsegård belagt 1404 och 1500. Två vålbeställda frälsegårdar, vars ägare under slutet på 1200-talet förstod att dra fördel av att vara lojala mot kungen, finnas till hands och på så vis bli priviligierade. Man slapp betala skatt.

Annat var det med Sjöhester, ett fattigt kyrkohemman, som över 100 år mestadels står som "kyrkonybygge" men annat skulle det bli på 1620-talet när gården byggs upp och utvecklas. Ett ägarbyte sker när kronan(staten) övertar gården. Sjöhester blir ett indelt kronohemman för befäl inom kavalleriet eller infanteriet, och gården byggs på 1680-talet ut för att kunna husera två hushåll.

I slutet av hans liv är det åter dags för svensk-danska uppgörelser. Året är 1567 - under Nordiska sjuårskriget - som han får vara med om att den danska hären slår läger vid Bredesta någon mil från Sjöhester och följande dag bränner ner Eksjö.

Register över husfattiga 1572 i Askeryds socken......

Anbjörn i Siöhester

I slutet av hans liv står det år 1572 i "Sml. handlingar" att han är "husfattig". År 1571 framkommer i "Älvsborgs lösen" att Rodrik på Sjöhester betalar skatt för gården. Om Rodrik var Anbjörns son framgår inte. Deras namn går om lott under ett par års tid vilket innebär att de bodde på Sjöhester samtidigt.